Till att börja med var de chilenska jättesmultronen en stor besvikelse. Plantorna gav inte några bär. Troligen hade Amédée François Frézier valt ut plantor med riklig fruktsättning utan att förstå att han på så sätt riskerade att få med sig enbart honplantor. Genom en korsning mellan
F. chiloensis och den nordamerikanska
F. virginiana kunde vi sedan få F. x ananassa, den moderna jordgubben som på bilden.
Foto: Mirko Graul
Jordgubbens tillkomst bottnar i en spionhistoria från 1700-talet. Fransmännen oroade sig för det instabila inrikespolitiska läget i Spanien. Det såg ut att kunna bli krig.
Kungen, Ludvig XIV, gav en ung ingenjör i uppdrag att kunskapa om spanska städer och befästningar i Nya världen.
Monsieur Frézier gjorde inte kungen besviken. Dessutom förde han detchilenska jättesmultronet (Fragaria chiloensis) till Europa.
Året är 1711. En ung man stiger ombord på handelsfartyget S:t Joseph i den franska hamnstaden S:t Malo. Den unge officeraren är på hemligt uppdrag åt den franske kungen Ludvig XIV. Det är en turbulent tid i Europas historia, det spanska tronföljdskriget pågår och den franske kungen fruktar för ett krig mot Spanien. Den unge befästningsingenjören har därför skickats ut på en lång …
Vill du läsa mer?
Skaffa en prenumeration för att låsa upp hela artikeln.
Många växter ser annorlunda ut än på etiketten. Trädgårdsingenjören Pontus Planterar visar hur storlek, skötsel och tålamod minskar risken för besvikelse.
